Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästa gång vätten stannade var det vid en loge nära
en bondgård.
Från logen hördes ett doft afmätt klappande, liksom af
slagor, men detta ljud nästan öfverröstades af en bäck, som
gnabbades med stenar och granrötter. Julvätten knackade på
loggluggens lucka, och hon sprang upp. Där inne stodo två
små lustiga fyrar med buskiga ögonbryn, runda barnkinder,
röda toppmössor och gråa tröjor. De tröskade vid skenet af
en lykta, så att dammet rök.
Julvätten nickade och sade:
”Tomte-, tomte-, tomtemän,
trösken I på logen än?”
Tomtegubbarna svarade, slängande slagorna:
”Slagan klinge
ticke tack!
Proppad binge,
fyllig stack.”
”Men på julafton kan man ge sig ro,” tyckte vätten.
Nissarna genmälde:
”Säden strid,
kakan rund.
Hvarje tid,
hvarje stund
har guld i mund.”
”Men I minnens väl, hvar och när vi skola råkas?”
Nissarna nickade och svarade:
”Om en stund hos fjällets jätte.
Nu farväl, du käre vätte!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
