Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hur är det med Grimma nu?” frågade vätten.
”Å, hon äter gräs och hö i kapp med de andra korna
och är så fet att hon skiner.”
”Då var det ju ingenting att klaga öfver,” sade vätten.
”Jag tyckte nog så med, men lofvade henne ändå att
tala om det för dig.”
”Och hvad man lofvar skall man hålla, det har du rätt
i,” sade vätten. ”Farväl med dig, prästgårdsnisse. Vi träffas
snart.”
Medan julvätten och Vigg fortsatte färden, mötte de i
skogen en nisse, som hängde läpp och såg butter ut.
”Hvart går du, frände?” sade vätten.
”Nisse nöter nu sin sko,
för att söka annat bo,”
svarade tomten.
”Hvarför det?” sporde vätten.
Nissen svarade trumpet.
”Far plär snaska
ur en flaska,
mor är en slaska,
barnen ä’ stygga
och aldrig snygga.”
”Fresta ändå på att stanna ett år till,” bad julvätten;
”annars går all hemfrid bort med dig. Kanhända bättrar det
sig, och då kan jag komma med gåfvor till er nästa år.”
”Nå ja då, efter som du ber mig,” sade nissen och
vände om.
Om en stund höll vätten framför en stor byggnad, där
det lyste ur många fönster. ”Här vankas julklappar i mängd,”
sade vätten och öppnade sin kista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
