- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
238

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu åkte de till konungens slott, som var än mycket
större än herremannens hus. ”Här har jag några gåfvor att
ge till konungasonen,” sade vätten, ”och det skall gå i största
hast, ty sedan skola vi fara till min kung, fjällkungen, och
därefter tillbaka till mor Gertrud på heden.”

Än en gång öppnades kistan, och hvad Vigg nu fick se
öfvergick allt annat. På en stor silfverplåt stodo tusentals
stridsmän till häst och fot. När man drog på en vef,
skyld-rade de och svängde än till höger, än till vänster, och hästarna
stegrade sig, och ryttarna höggo med svärden. På en annan
plåt, som föreställde hafvet, sågos skepp med kärrebössor,
och när man drog på vefven, sköto kärrebössorna mot en
fästning, och fästningen med sina vallbössor svarade. Men
den tredje silfverplåten var märkligast af alla. Där sågos
stugor i mängd och åkrar och ängar omkring dem och
människor i hundratal inne och ute, alla så små, att man icke
såg dem riktigt tydligt utan genom förstoringsglas. Men
hvad man då såg mycket! Skördemän, mjölnare, smeder,
väfvare, skräddare, skomakare, murare, timmermän, snickare
och många andra slags yrkesmän, alla i flitigt arbete. Man
såg deras hustrur duka bord och vinka sina lekande barn
att komma till måltiden. Men man såg också bleka, hungrande
barn och sörjande mödrar, som hade knappt något att gifva
dem att äta.

Med dessa märkliga leksaker sprang vätten upp till
konungasonen. ”Min prins,” sade han, ”se icke endast på
soldaterna och krigsskeppen! Se också på det arbetande
folket! Välsigna det i dina böner till Gud! Och när du
varder konung, så ställ som ditt högsta mål att öka folkets
trefnad och minska dess lidanden! Den store domaren skall
på uppgörelsens dag säga dig: hvad du hafver gjort desse de
ringaste bland mina bröder, det hafver du gjort mig.”

Vätten var snart nere igen. Rapp och Snapp, Nätt och
Lätt fnyste och gnäggade. Vätten tog tömmarna och satte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free