- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
240

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var bara fjäsk, ty stjärnorna och skarsnön gåfvo
tillräck-iigt ljus.

Så kommo de till ett lodrätt berg. Där stego de ur
släden. Vätten gaf Rapp och Snapp, Nätt och Lätt hvar sin
hafrekaka. Därefter knackade han på bergväggen, och hon
öppnade sig. Han tog Vigg vid handen och gick in i rämnan,
men många steg hade de icke gått, innan Vigg vardt rädd.

Ty därinne var rysligt. Där skulle rådt den svartaste
natt, om icke mörkret här och där genomskimrats af de
glödande ögonen hos huggormar och giftpaddor, som slingrade
och krälade på klippornas fuktiga utsprång.

”Jag vill hem till mor,” skrek Vigg.

”Svensk gosse!” sade vätten.

Då teg Vigg.

”Hvad säger du om den där paddan?” sporde vätten,
sedan de gått ett stycke, och han pekade på ett grönt odjur,
som satt på en sten och spände sina runda ögon i gossen.

”Hon är otäck,” sade Vigg.

"Henne har du skaffat dit,” sade vätten. "Ser du, hur
stinn och uppblåst hon är? Det är af oförnöjsamhet och
afund.”

"Har jag skaffat dit henne, säger du?”

”Ja visst. Du afundades konungasonen hans gåfvor
och föraktade den skänk jag af vänligt hjärta ville ge dig.
För hvarje ond tanke, som födes hos någon människa, som
bor i denna nejd, kommer en padda eller en huggorm hit in
i rämnan.”

”Det var styggt,” sade Vigg, och nu skämdes han.

De gingo vidare i många krokar och kommo allt djupare
in i berget. Småningom började det ljusna, och när de svängt
om ett hörn, såg Vigg med häpnad en stor glänsande sal.

Väggarna voro af bergkristall och längs de tre af dem
stodo små grinande dvärgar och höllo facklor, hvilkas sken
bröt sig i regnbågens färger mot kristallerna. Vid fjärde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free