Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väggen satt bergkungen på sin guldtron. Han var klädd i
en mantel af asbest, öfversållad med ädelstenar, men såg
sorgsen ut. På en tron vid hans sida satt hans dotter, klädd
i silfverskir, och hon var än mer sorgbunden, ja hon tycktes
nästan döende. Mycket blek och innerligt vacker var hon.
Midt i salen hängde en ofantlig våg, och däromkring
stodo bergtussar, som lade något än i den ena vågskålen än
i den andra.
Och framför konungens tron stod en oräknelig skara
tomtebissar från alla gårdar och stugor på flera mil
däromkring och omtalade allt hvad de människor, i hvilkas hus de
höllo till, hade tänkt, sagt och gjort under årets lopp. Och
för hvarje god tanke och hvarje god gärning de omtalade
lade bergtussarna gyllene vikter i den ena vågskålen, och för
hvarje ond tanke eller ond gärning, som omtalades, lade de
en huggorm eller padda i den andra.
”Vet du, Vigg,” hviskade julvätten, "saken är den, att
prinsessan är sjuk. Hon skall dö, om hon icke kommer snart
ur berget, ty hon längtar att andas himmelens luft och se
solens och stjärnornas guld, och hon har ett löfte, att om hon
får se himmelen, kan hon ock få se änglarna och vinna evig
sällhet. Hon trånar och längtar, men ut ur berget kommer
hon dock icke förr än den julafton, då det godas vågskål
sjunkit till golfvet och det ondas stigit till taket, men nu ser
du, att skålarna stå så pass jämnt.”
Knappt hade julvätten sagt detta, förr än äfven han
framkallades att aflägga redogörelse. Han hade icke litet att
omtala, och det var godt nästan alltsammans, ty de rön han gjort
sträckte sig blott till juldagarna, och på den dag, då minnet
firas af det fattiga barns födelse, som genom godhet och
oskuld är vordet alla tiders konung, pläga ju människorna
vara vänligare mot hvarandra än annars.
Och tussarna lade allt flera gyllene vikter på vågen, ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
