Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iängre vätten skred i sin redogörelse, och det godas vågskåi
vardt märkbart tyngre.
Men Vigg stod som på nålar, ty han var rädd, att hans
namn skulle nämnas, och han spratt till och vardt röd och
blek, när vätten slutligen uttalade det namnet. Hvad vätten
sade om Vigg och ullstrumporna, det vill jag för hans skull
icke upprepa, men kan ej förtiga, att en af tussarna lade i
det ondas vågskål den stora gröna padda, som Vigg förut sett
i rämnan, och hon vog mycket. Och allas ögon, utom den
snälle vättens, som tittade åt annat håll, fästes på Vigg,
konungens, konungadotterns, tussarnas, dvärgarnas,
tomtarnas, och allas ögon voro antingen så stränga eller så sorgsna,
men synnerligen konungadotterns voro så milda och lidande,
att Vigg förde båda händerna till anletet och ej kunde se upp.
Julvätten omtalade nu, huru den fattiga mor Gertrud på
heden tagit upp den fader- och moderlöse lille Vigg, huru
hon flätade mattor och band kvastar och sålde till
landthand-laren i byn, för att skaffa födan åt honom, huru hon sydde
och lagade hans kläder, huru hon arbetade med lust och
kärlek och bar försakelser för hans skull och huru hon
gladdes åt hans friska lynne och modiga hjärta och blomstrande
kinder och trofasta ögon och gärna förlät hans pojkstreck —
ja, hon bad till Gud för honom hvar kväll, innan hon
somnade, och i dag på morgonen hade hon i den smällkalla
vintern gått långt bort till byn, endast för att kunna glädja
honom på aftonen med grenljus och annat smått.
Och medan vätten talade så, lade tussarna tunga gyllene
vikter i det godas vågskål, och den fula gröna paddan
hoppade ned och försvann i rämnan, och den väna
konungadotterns ögon fuktades, och Vigg snyftade högt.
Ja, han snyftade till och med i sömnen, då bergkungens
sal med allt hvad däri fanns var borta, och Vigg låg i sängen
inne i stugan på heden, där julvätten efter fullbordad resa
sagt honom god natt, fast Vigg då var så sömnig, att han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
