- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
243

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hörde det. Den klaraste julbrasa sprakade i spiseln, då han
vaknade, och öfver honom lutade sig mor Gertrud, som sade:

”Stackars lille Vigg, som fått vara så länge ensam här
i mörkret! Jag kunde icke komma förr, ty vägen är lång.
Men nu har jag grenljus och hvetebröd och pepparkaka med
mig och äfven en kaka, som du i morgon skall gifva
småfåglarna.

”Och se här,” tillade mor Gertrud, ”här har du ett par
ullstrumpor, som jag stickat åt dig i julgåfva, ty det är hvad
du nu tarfvar, lille slitvarg. Och här har du ett par
läderskor, som jag köpt, för att du skall slippa traska i träskor
under julhelgen.”

Vigg hade länge önskat sig ett par läderskor, och nu
synade han dem på alla sidor med glada ögon. Men än
längre synade han ullstrumporna, så att mor Gertrud trodde,
att han ville hitta någon orätt maska i dem, men saken var
den, att Vigg tyckte, att de voro alldeles lika med dem han
sett i vättens kista. Därefter slog han sina armar kring mor
Gertruds hals och sade: ”Tack, mor, för strumporna och för
skorna — och så för strumporna!”

Nu sattes grytan på spiseln, en hvit duk breddes öfver
bordet och grenljuset tändes. Vigg sprang omkring i de nya
strumporna och skorna. Emellanåt stannade han vid fönstret
och såg underfundigt ut åt heden och visste ej rätt huru det
gått till med hans hemfärd. Men julvätten är snäll och mor
Gertrud snäll, det hade han tydligt för sig, och julaftonen en
ljuflig afton, det visste han.

Där ute strålade tusen stjärnor ned på den tysta heden.
Och i hedens enda stuga rådde spiselvärme, hjärtevärme och
glädje.

*



16. — Nationallitteratur. 15.

243

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free