Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från det lif han sålunda skildrade hade ödet brådsnabbt
flyttat honom upp på tronen. Huru det tillgick, veta vi alla.
Kaligula hade fallit under de sammansvurnes svärdshugg,
och senaten vid första underrättelse härom samlats på
Kapi-tolium för att, i skygd af de hastigt sammandragna
stads-kohorternas vapen, ”återställa friheten”, såsom det vackra
uttrycket löd. Men medan senatorerna tvista om huru detta
skall ske, och huru man med friheten skall trygga ordningen
och äganderätten, ej minst äganderätten till slafvarne,
tilldrager sig, några stenkast därifrån, en sorglustig händelse,
som korsar med ens den storvulna planen. En långfingrad
soldat har under villervallan passat på att smyga sig in i
den öfvergifna kejsarborgen och upptäcker där ett par fötter
under ett dörr förhänge. Fotternas ägare kastar sig förskräckt
på knä och beder för sitt lif. Soldaten, som i den bedjande
igenkänner en medlem af kejsarhuset, Kaligulas farbroder
Klaudius, får då ett ypperligt infall. Han stjäler Klaudius
och träffar, när han med denne skyndat ur palatset, några
vapenbröder, som hjälpa honom med att lyfta tjufgodset i en
bärstol och flytta det till pretorianlägret. Pretorianerna, som
äro ilskne öfver det förtroende senaten visat stadskohorterna
och dessutom svärma mer för sold och penninggåfvor än för
friheten, utropa Klaudius till kejsare. Folket, som samlats
utanför senatens öfverläggningsrum, instämmer i
hyllnings-ropet, stadskohorterna aftåga till sina kaserner, frihetsropen
förstummas och senatorerna skingras som agnar för vinden.
Den hjärna, hvari pretorianväldet sålunda först tog mandom
som ett fyndigt påhitt, ett slags tjufidé, förtjänar odödlighet
så väl som någon annan, hvilken fått äran att bära den
tändande gnistan till en redan färdig historisk lusteld: soldaten
hette Gratus och var bördig från Epirus. *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
