Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke tillstadt det. Så låt mig då, tills det sker, få nyttja sångens
gåfva för samma mål! Jag känner, att hon är af dig och
ämnad till mer än jubel vid fröjdebägaren och vallmodoft
för lidandet, ehuru hon äfven som sådan är en skänk ur
din nåds rikedom. Lägg på mina läppar de ord, som främja
mandom, heder, godhet hos mitt folk och låta evighetsbilder
hägra på dess väg mot målet bakom årtusendena! Hvarför,
om ej för det, gaf du syndiga människor en gåfva, som endast
skogens skuldlöse sångare vore värdige?
Gif mig någon kraft att verka hos folket för kung Göstas
sak, såvidt som den är rättfärdig och för mitt land gagnelig!
Håll honom på Sturarnes väg, och afhåll honom från
tyrannernas!
Håll din hand öfver Martinus Luthers sträfvan för din
församlings återställelse! Nära fränder i anden äro han och
jag icke; men då du gjorde honom skumögd inför all den
härlighet, som du återuppenbarat i dessa tider, sedan du
låtit det vara försvunnet med atenare och romare, gjorde du
honom så mycket klarsyntare, hjärtevarmare och dristigare
i det, som är närmast nödvändigt för vår hälsa. Håll honom
vid friskt mod och låt de krafter du genom honom släppt
fria klargöra vår himmel långt utöfver Martinus’ synvidd och
min egen!
Vi knota så ofta öfver dina rådslag. Vi ville hafva det
så bekvämligt, och då elden bränner våra hus, då vattnen
stiga och fördränka våra tegar, då blixten icke gör skillnad
mellan rättfärdige och orättfärdige och pesten rycker bort
den fromme, men skonar den hårdhjärtade, då döden skördar
våra kära, och då våra böner icke mäkta bräcka den eviga
ordning, som af ditt öfversvinneliga förnuft är stiftad; då
äro dina fåvitska barn så benägna att säga: vi äro faderlösa,
vi hafva ingen Gud. De betänka icke, att deras böner som
oftast äro upproriska mot din ordning, glömska af din
förstfödde sons böns ödmjuka skick, då han sade: ’ske icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
