Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år äldre än jag. Bägge dessa figurer ingåfvo mig en ofrivillig
afsky, och denna måtte hafva fått ett oförtydbart uttryck i min
uppsyn, ty då den rödhårige pojken fick syn på mig, blixtrade
det till i hans ögon såsom af ett glödande hat. Då jag ett
ögonblick därefter närmade mig marmortrappan, som förde
upp till porten, och därvid kom i de bägge figurernas närhet,
hörde jag den rödhårige säga såsom mellan sina tänder:
’den vägen är icke för dig, oomskurne hund.’ Jag förnam,
huru vredens rodnad uppsteg på mina kinder, och jag kände
mig frestad att slå honom i ansiktet. Häri förekoms jag dock
af Syrus, slafven, hvilken, förargad öfver den judiske pojkens
oförskämdhet, gaf honom ett slag vid örat, så att han tappade
sin krycka och föll omkull vid foten af trappan. Lyckligtvis
passerade i detta ögonblick en af de öfverste prästerna genom
porten. Denne man med sin fotsida dräkt och sitt
silfver-hvita skägg tilldrog sig till den grad de kringståendes
uppmärksamhet, att ingen tänkte på den grekiske slafvens
oförsynthet; annars hade vi kanske icke sluppit undan så
lätt. Men då jag såg den kullfallne krymplingen, som famlade
efter sin krycka, förbyttes min vrede ögonblickligen i
medlidande; jag ilade fram, räckte honom kryckan och ville
bjuda honom handen för att hjälpa honom upp. Denna
mottog han dock icke, utan mumlade i stället en förbannelse,
i hvilken jag hörde den gamla häxan instämma med ihålig
röst, som isade mitt hjärta. ‘Skadade du dig, Jehudah,’
hörde jag henne säga, när gossen kommit på benen igen.
’så skall förbannelsen af din moders moder hämnas dig
sjufaldt.’ Hvad gossen därpå svarade, hörde jag icke; ty
då jag vände mig om, märkte jag. huru jag varit föremål för
blickarne från tvenne anleten, hvilka jag aldrig glömmer. Det
ena tillhörde en flicka, sannolikt något yngre än jag, med
blixtrande ögon och kolsvarta lockar, dem det skymmande
doket icke förmådde dölja. I dessa blickar läste jag beundran
och därjämte något annat, som på ett besynnerligt och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
