Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hvilka jag måste gå undan; bakom denna hade
folkträngseln omkring den närliggande trappan, som ledde ned
från tempelgården, blifvit större, och såväl gossen som hans
ledsagare voro försvunna.
Som sagdt är, denna lilla tilldragelse bildade ett slags
hvilopunkt för min tanke, där jag hängde på trädstammen.
Jag tyckte ett ögonblick, att jag ännu en gång inom mig
förnam denna känsla af kunglighet, hvilken hade väckts till
lif hos den tolfårige, och att jag i min själs djup gömde
någonting stort, som kunde trotsa själfva döden. Kanske
vore döden blott en port, som bakom sig gömde det skönaste,
hvarefter jag i mitt lif längtat; kanske skulle den porten nu
för mig upplåtas. Men denna tanke aflöstes af en annan:
skulle hvilket lif som helst, äfven det uslaste, mynna ut i
härlighet? Och denna fråga drog efter sig som ett eko den
rödhårige Jehudahs ord: ’den vägen är icke för dig,
oom-skurne hund!’ — Det svartnade åter för mina ögon; jag
kände åter en domning i alla leder, och ur mitt bröst
frampressades ett skärande skri: ’fräls mig från döden!’
Hörde jag rätt? Var det verkligen en människoröst som
svarade? Var det människosteg, som strax därefter
vidrörde klippan öfver mitt hufvud? Ja, det var så. Jag såg en
ung man i judisk dräkt luta sig fram öfver bråddjupet. Han
drog sig strax tillbaka, och några minuter senare hade han
af sin itu skurna mantel hopknutit ett mer än alnsbredt band,
hvars öfre ända han fastgjort vid det träd, som växte öfver
mitt hufvud. Den andra ändan sänktes ned till mig. Ett
ögonblick senare stod jag åter på den trånga bergsstigen
och snart därefter på den säkra plana bergsplatån. Först
här kunde jag betrakta främlingens ansikte. Var det icke
samma ansikte, som jag sett i Jerusalem, nu förvandladt till
en ynglings eller mans? Jo, så var det. Jag ville fatta hans
hand för att tacka honom. Han tillät mig detta, men förde
mig stillatigande åt sidan förbi en kägelformig klippa, bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
