Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken han med sin andra hand pekade på en gångstig, som
i många bukter slingrade sig utför bergskanten ned i dalen.
Skulle jag skiljas från honom utan att säga ett ord? ’Ädle
främling/ sade jag stammande, ’du har frälst min själ från
Hades’ natt, och jag känner, att jag är dig skyldig mitt lif
i gengäld. Vi måste hädanefter vara bröder, om vi också
aldrig skulle träffas mer.’ Då gaf han mig den där blicken,
hvilken liksom fastnitats i min själ, och sade: ’hvilken, som
gör min Faders vilja, som är i himmelen, han är min broder.’
Ett ögonblick därefter hade han lämnat mig, och på samma
gång som jag förnam en nästan oemotståndlig dragning att
följa honom efter, kände jag min fot såsom förlamad, och
för hvarje steg, som han tog, tyckte jag mig märka, hur det
svalg vidgades, som lagt sig mellan våra själar. Ett par
minuter senare mötte honom en annan man, rödhårig och
haltande på högra foten. Denne hade tydligen sökt honom,
ty han återvände med honom samma väg han kommit, och
bägge försvunno i riktning mot Nazaret. När jag vände mig
om, var solen just nedgången, men Hermon och det fjärran
Libanon glödde ännu i branden af hennes glimmande guld.
Jag sjönk utmattad ned på berget, och när jag åter uppsteg,
var månen uppgången, och nattkylan skakade mina lemmar.
Jag ilade utför stigen.
”Hvad vill du kvinna?”
Denna sista fråga kom från Glaukon. Den krokiga
människofiguren, han för en stund sedan varsnat nere i
dalen, hade redan en stund stått vid de bägge vännernas sida
utan att blifva observerad, ty Glaukon hade lutat sitt hufvud
mot handen med blicken mot jorden, och Filippos hade med
hela sin själ varit inne i berättelsen.
”En allmosa, gode herrar, en allmosa åt Ismaels dotter,”
svarade en stämma till hälften dof, till hälften gäll och
skärande. och den gamla utsträckte sin magra, förvissnade hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
