- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
301

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vadade ut i vassen och lade det i rörkistan och kastade det
andra bort i djupet, och när modern till det barnet strax
därpå mötte mig, höll jag spegeln för hennes ansikte, och
när hon sedan undersökte rörkistan, trodde hon barnet vara
sitt, eftersom hon själf var en annan. Det barnet, som jag
kastade bort, var af Levi stam; det barnet, som jag lade dit,
var en telning af Juda, blodskändaren; och detta har jag icke
drömt. Därför, son af Javan, skall det mosaiska förbundet
vara orent och såsom stulet, så länge af Juda stam ännu finns
en oren; men kommer af den stammen en ren, då skall
Levi stam återfå sin stulna ära, ifall på den stammen finns
en enda telning af renhet och fullkomlighet: i annat fall
skall det vara slut med det mosaiska förbundet, och Ismaels
hämnd skall varda fullkomnad. Men icke heller den rene
skall vara igenkänd af sin moder, det är af sitt folk, ty när
dagen grydde öfver den stora floden, har en israelitisk moder
skådat sitt anlete i den egyptiska spegeln och förgätit sig själf.
Därför skall hon förkasta det skönaste och vid sin barm
nära lögnens och besmittelsens barn. — Detta, I herrar, var
min första hämndedag; det var det skönaste i dess barndom.
Viljen I ock se dess ungdom?”

”Ditt ord, sierska, isar mitt hjärta, men tala,” genmälde
Filippos.

”Jag förstår icke,” inföll Glaukon, ”hvart tjugonde ord
af din rotvälska, men afgrundsglöden i dina ögon är
vältaligare än Demostenes’ tunga. Fortfar, gamla Hekate.”

Den gamlas ögon gnistrade, i det hon vände sig till
Glaukon.

”Tror du,” genmälde hon, ”att dina tankar för mig
äro beslöjade med helleniskt tungomål? Hvad hafven I
hellener, som I icke stulit? Och hvad vore eder visdom,
om I icke i mina fäders land hade funnit ordet till sfinxens
gåta? Men vi skola igenkräfva lånet, Ismaels söner skola
igenkräfva det med ränta i blod. Det blir en af de stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free