Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mikmas en brännhet dag ville läska sin tunga med vildbiets
dryck? Heter jag Hagar, och skulle icke komma ihåg Ismaels
törst och kvidan? Vid Abrahams Gud, han skall dö. På
Gilboa berg skall han falla med dig, och på Gilboa berg skall
icke falla dagg eller regn, att det icke skall heta, att himmelen
läskat den dödes tunga, och i Jabes skall hans tunga brännas
i eld. Sjufaldt ljufva hämndedag öfver Ismaels smälek!
Hvad gör det mig, att Samuels ande, innan han försvinner,
med den trekantiga, glimmande inskärningen på sin staf pekar
på min panna, så att det svider som eld, och att folket sedan
säger, att jag mist förståndet? Jag har i alla fall gifvit kronan
åt David mördaren, David äktenskapsbrytaren, David, sonen
af Juda, blodskändaren, och där sitter ingenting rent på
Israels tron; men om den rene en gång kommer och Hagar
ej förmår hindra det, skall han finna tronen spillrad i alla
fogningar och färdig att brista, så att när han söker bestiga
honom, skola dess spikar genomborra hans händer och fötter.
Du, Ismaels Gud, har jag icke talat sant, eller hvarför slår
du mig? Ve, ve, ve öfver Israel!”
Den gamla föll baklänges mot klippväggen i häftiga
konvulsioner. De bägge vännerna hade all möda att akta
henne för att stöta sig eller vältra sig utför branten. Omsider
upphörde ryckningarna, och en dvala inträdde. Glaukon och
Filippos ville icke lämna henne i detta tillstånd, utan afvaktade
hennes uppvaknande. Det inträffade efter ungefär en timme.
Under tiden hade sällskapet ökats med ännu en person. Det
var den haltande, rödhårige, som kommit tillbaka.
”Är det du, Jehudah?” sade den gamla, när hon åter
slog upp sina ögon, ”hjälp mig upp; jag har drömt igen.”
Jehudah hjälpte henne upp.
”Kom, min son, låtom oss nu gå till Nazaret. Det var
fromt af dig, att du mötte den gamla. Frid nu öfver eder
nattliga vandring, I gode herrar, som så tåligt lyssnat till den
gamlas pladder!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
