Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döttrar! Så hör då än en gång, och tio gånger, och tusen
gånger: jag älskar dig.”
”Det är ej sant.”
”Ej sant. Och det skulle Mirjam säga!”
”Mirjams tunga åtminstone. Om mellan oss funnes ett
ömsesidigt kärleksband, hur är det väl möjligt, att du först
nu skulle hafva funnit Mirjam, Mirjam som i tretton år —
nej, jag säger ingenting mer.”
”Tala, Mirjam, dina ord äro hviskningar från de saliges
värld. I tretton år?”
”Ja, Filippos, jag vill vara svag en gång. I tretton år
har Mirjam burit den hedniske ynglingens bild i sitt hjärta;
allt sedan hon såg honom på tempelgården däruppe räcka
kryckan åt den kullfallne krympling, som nyss förut hånat
honom. Den bilden tog en plats i Mirjams själ; och när
Mirjam växte, då växte äfven han, så att när Mirjam blifvit
en jungfru, och Juda söner började söka hennes hand, då
fanns i hennes själ ej en vrå, öfver hvilken icke föll skuggan
af denna bild.”
”Skuggan? Hvarför icke ljuset?”
”Emedan, Filippos, bilden icke var själflysande, utan
blott lyste i den purpurglöd, som kastades däröfver från elden
i Mirjams hjärta.”
”Hvad du är skön!”
”Men en bild var du, Filippos. Jag förnam det då, när
jag nästa gång såg dig.”
”Hvad du är skön, Mirjam!”
”När du från Aten återvände till Jerusalem, en tjuguårig
yngling. Du gjorde med några andra helleniska ynglingar
ett besök i en synagoga. Då såg jag dig från läktaren. Våra
ögon tror jag möttes en gång, trots den slöja jag bar.”
”Nej, Mirjam, jag skulle hafva känt den ljufva svedan
af dina ögons pilar. Dessa ögon, skulle jag icke känna dem
bland tusenden? Jag såg dig ej.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
