Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden. Det var ingenting att fästa sig vid. Hvar och en
hade sitt bestyr på tillredeisedagens morgon; han gick i sina
tankar. Då kom han in i folkträngseln. Hans steg saktades,
men han gick framåt utan att se till höger eller vänster.
Plötsligt hejdades han; folkmassan stod stilla som en mur.
Hvad är detta? Ett tåg af larmande människor skall här fram.
Där äro judar och judinnor, unga och gamla, präster och
leviter, och slutligen en afdelning romerska krigsknektar.
Filippos såg upp. Zadok, en af bisittarne i synedrium, gick
där med sitt vördnadsvärda, gråsprängda skägg; honom kände
Filippos väl igen. Men hvar är nu hans högtidliga värdighet?
Han rasar och svänger sina armar och ropar till folket
omkring sig: ”det är rättvist, I män och bröder, fullkomligt
rättvist: hans blod komme öfver oss och öfver våra barn!”
— Hvems blod? Filippos såg sig om. Där komma tvenne
missdådare, släpande sina kors. Alltså en afrättning. Sådant
hade Filippos sett förut; det gjorde ett obehagligt intryck,
ingenting vidare. Han ville draga sig tillbaka, men folket
hindrade honom. Där ser han åter ett kors framsläpas, och
han hör några kvinnor vid sin sida framsnyfta: ”profeten
från Nazaret, mäktig i ord och gärning!” Barmhärtige Gud,
kunde det vara han? Blek går han med blödande tinning
framför det dödsredskap en annan bär efter honom; men
hans hufvud är högburet och hans blick lugn. Ja, det är
han, Filippos har sett honom förut bland Galiléens berg.
Filippos har i sin ungdom älskat denna blick. Skall han nu
icke kunna göra något för honom, som en gång räddat hans
lif? Han vill rusa fram, obeväpnad som han är, men en
krigsknekt sätter sitt spjut för hans bröst. Den nazarenske
profeten ser på honom, och för denna blick lägga sig på en
gång alla vredens vågor till ro i hans själ. I detsamma hör
han honom säga till de gråtande kvinnorna: ”1, Jerusalems
döttrar, gråter icke öfver mig, utan gråter öfver eder själfva
och öfver edra barn!” — Filippos känner, att han säger sant:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
