Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här är ingenting hos denne man att gråta öfver. Det är en
konung, som sätter foten på trappan till sin tron. Hell dig,
mitt hjärtas konung, jag böjer knä för dig: det har fallit
såsom fjäll af mina ögon och jag ser, ser midt igenom höljet
af den marterade gestalten en bild af oförgänglig härlighet.
Jag börjar förstå dig, Mirjam. Att så som han gå till döden,
det är att med ett enda drag sönderslita förlåten till en evig
och orygglig skönhetsvärld, den värld, om hvilken Platon
drömde, och hvars härlighet Israels siare i profetisk
hänryckning göto som ett paradisiskt skimmer kring den bådade
Messias’ tron.
*
Dagen af den 14 :e Nisan blef het och kvalmig i en för
denna årstid ovanlig grad. Solen stod redan midt på
himmelen, när Filippos återvände från förmiddagens vandring,
hvilken han genom staden hade utsträckt till Oljobergets
olive-skogar. Han hade där sökt och funnit en efter morgonens
uppskakande tilldragelser välbehöflig ensamhet. Hans första
tanke hade visserligen varit att följa det sorgliga tåg, som
mött honom i närheten af Betlehemsporten, men vid en af
gatans böjningar hade folkströmmen pressat honom in på
en sidogata; och då afståndet en gång för hans öra döfvat
de blodtörstiges skrän, hade han också helt och hållet förlorat
lusten att höra det en gång till.
Denna förmiddag hade varit innehållsrik för hans själ.
På åratal hade hans öga inga tårar gjutit hvarken vid glädje
eller sorg. Nu hade han gråtit öfver sig själf, men icke blott
af sorg. Han hade fått sikte på någonting nytt; och sitt
förgångna lif, som icke förtjänt det namnet, hade han begrafvit.
Han kände, att det aldrig mer skulle uppstå.
Som sagdt, det var nu middag. Atmosfären var tung
och tryckande, och den dittills klart glänsande solen började
insvepa sig i ett gulblekt töcken. Filippos gick vidare. Snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0321.html
