- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 16. Svensk lyrik från tiden efter 1860. "Signaturerna" och andra. Snoilsky, af Wirsén, Bäckström, Björck, Gellerstedt, Melin, Anna Wästberg /
10

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brandesianismens dagar och som nu också bröt in i Sverige.
Äfven på Wirséns poesi har hans kampställning haft
inflytande och ytterligare understrukit dess hyllning af kristna
och i viss mening romantiska ideal. Mot naturalismens
upp-rifvenhet, hat och fridlösa bitterhet har den med så mycket
starkare kontrastverkan gifvit uttryck för de skära, stundom
visserligen rikt vemodiga men ändå, genom sitt förhållande
till de eviga substantiella makterna, djupast nere harmoniska
känslorna. En aristokratisk och skolad konstpoesi som denna
dikt är, älskar den dock idyllen och vLan, det svala och
ljufva, skogens källa och skogens smultron, den ljusa björken
och den ljusa sommarnatten. Men ett plötsligt perspektiv mot
det osynliga öppnar sig ofta, och i motsats till Snoilskys bär
Wirséns dikt ett afgjordt mystiskt och romantiskt drag,
fastän den är källklar och fastän hans vers har all akademisk
formtukt. I Wirséns poetiskt-retoriska saker, i
tillfällighetsdikter o. d. framträder också en större frändskap än eljes
med det tegnérska tidehvarfvets litterära tradition.

Snoilsky och Wirsén, till sin diktnings totalbelysning
olika hvarandra som förmiddag och eftermiddag, blefvo
då de bland 1860-talets uppsalasignaturer, som kommit till
hel utveckling. Men i släkt med det elegiskt-själfulla hos
Wirsén stod äfven åtskilligt hos den fine virtuosen
Bäckström, som, han också, hade det typiska signaturdraget
att vilja verka med små medel och hvars lyrik har ett
visst bräckligt förfinadt tycke. Mera barnsligt outvecklad
förblef den tidigt bortgångne Björck, hvars versnoveller
emellertid just voro ett steg i den ofvan nämnda riktningen
mot verklighetsdikt. De öfriga lyriska ”signaturerna”, som
i detta urval ej representerats, voro mindre solosångare
än de tillhörde skedets lyriska kultur med besläktade
sträf-vanden och uttrycksmedel. *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/16/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free