Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kunde de lefvat länge i lust och i fröjd,
men människan, ack dessvärre, kan aldrig bli nöjd.
En afundsjuk fe, på afstånd, af solsky och rök
framgycklar ett gåtfullt något — så heter det: sök!
En morgon i daggiga gräset de funno en sko,
blott vackrare, lättare, mindre än någon kan tro.
Den skon en sylf kunnat bära att dansa på tå,
förutan att rubba en droppe på ängarnes strå.
Herdinnor bredvid markiser i nyfiken ring
betraktade ifrigt fyndet och vände det kring.
Behagsjukt sträckte de sköna de svarfvade vrister små
i silkesstrumpor med kilar — men ingen den skon fick på.
Herr Alcindor och herr Damon i blinken ändrade sinn’;
i Fyllis de sågo en fjolla och fräknar på Klons’ skinn.
Allting, ja själfva porslinet, var fullt af fel och af flärd:
det fanns en skönhet i världen — men icke i Rococos värld.
Vi måste finna den sköna — här stå vi ej ut!
Till Rococos eget öra hann ropet till slut.
I pudrad peruk, helt rådlös, bland buller och skri,
han suckade eftergifvet: så sök, kära ni!
Med galonerad betjäning ett letande tåg
i statsvagn utaf påte tendre förbländad man såg.
Blott här och där utmed vägen en oförskämd glop
fördristade sig att undra hur slikt höll ihop.
De letade uti dagar, de letade uti tre;
men hon, som skon skulle passa, lät icke sig se.
Så råkade tåget vilse i villande skog —
till kolarkojan för regnet sin tillflykt man tog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
