Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då dog på skämtarens läppar en kvickhet om Cendrillon,
landstrykerskan, som ej hade så mycket som namn en gång.
Den bristen var redan botad af en poetisk abbé,
som ägnat en fin épitre åt tjuserskan Liberté.
Men hon, som nyss varit namnlös, af alla nu nämnd,
för detta doftande smicker vek undan som skrämd.
Ur balsalen tidt och ofta försvann hon lätt som en hind,
på borgens ensliga tinnar hon satt med hand under kind.
Hon stirrade ut i nejden som fordom i härdens kol:
det lif, som rördes därnere, hvad var väl dess mål?
Det stora, hon sett i drömmen, ej fanns det inne i saln.
Ett sorl, likt suset i skogen, steg upp utur daln.
Af sorlet det vardt en åska — då skalf bastiljen den grå.
De kommo från östan och västan, de kommo med mössan på.
och alla ropte de namnet som, födt i en madrigal,
på stunden gått ut som lösen kring berg och kring dal.
Den sköna var sedd på tornet af tusendes blick,
och ny var den syn på tingen, som hvar och en fick.
Den mörka, förtegna ringmurn vardt genomskinlig som glas:
hvad mur ej förmådde dölja, det dolde ej rosenröd gas.
Men kolarn, den starke björnen, i borgporten bröt.
Gif hit min flicka i skogen! han brummande röt.
Hvar hade jag mina ögon i förriga dar
att aldrig jag märkte, flicka, hur fager du var?
Han svängde sin tunga yxa — ett döfvande ras!
Den sköra, skimrande världen var sprungen i kras.
Det enda förvägna hugget vardt fästets ruin.
ty själfva muren var vorden porslin porslin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
