Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Fru Lenngren då och Kellgren?” — ”Också dem.”
Nyfikenheten intet kunde mätta.
Ren stunden inne var för att gå hem,
och än alltjämt det hette: ”ack, berätta!”
Knappt lämnad var den tröskel, som jag skytt,
förrn hågen brann att komma dit på nytt.
Besöket gjordes om en annan kväll;
allt var sig likt, blott ännu mera roligt.
På böcker och på taflor såg jag säll
och till den goda fen mig smög förtroligt.
Till namn från fordom jämt jag återkom,
och alltid hette det: ”ack, tala om!”
Hon gjorde så — dock icke mitt begär,
fasthellre minnets makt, hon lyda tycktes,
och stundom bortom barnets trånga sfär
berättelserna ofrivilligt rycktes,
som på det stilla vattnet, vid ett kast,
allt större ringar vidga sig i hast.
Men om jag också icke allt förstod,
så tacksam lyssnare man funnit sällan,
så helt jag lefde i en period,
som låg med ljus och dunkelhet emellan
den nittonde augustis morgonsol
och nattens blixt ur Anckarströms pistol.
Hon skildrade, hur glädjen själf steg ned
på flyktigt gästbesök till frusna zoner,
i ”Postens” spalter Kellgrens löje stred,
i fria luften lekte Bellmans toner.
Af grace och kvickhet, lefnadslust och mod
allt sjöd och spelte som en vårlig flod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
