Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han är förstenad. Är det hans sköld,
den svenska ungdomens blomma?
I usla paltor de hacka af köld
med kinder gulbleka, tomma.
Vid sista svängningen segna två
af svaghet omkull på marken.
I silfverringklockan griper då
med feberifver monarken.
Och mot sin darrande adjutant
han träder med handen knuten :
”Hvad fattas folket? Tala sant!
Sant, hör ni, sant på minuten!”
Till svar en stammande, skrufvad fras
om vinterkylan som suger,
om patriotiska afskedsglas . . .
”Ut!” — ropar kungen — ”ni ljuger!”
Och åter ensam emot sitt bord
han sjönk, den beklagansvärde.
Uti sitt mörker ett sanningens ord,
en stråle af ljus han begärde.
För sent, för sent! Från hans kabinett
blott skilda utaf den tunna
skulpterade dörren, ren sammanträdt
de männer som svara kunna.
En sky på härdade drag låg tung
af sorg och allvar i blandning.
De hyste ej hat till en stackars kung,
men kommo att tala — sanning.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
