Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Styrkedryck ur ungdomskällan
skänkte de oss än en gång,
deras hviskningar vi hörde
manande i minnets sång.
Skära dröm om vår och vänskap,
som i dag har gått igen,
värm oss än då vintern kommer,
närma skilda sinnen än!
* * *
VID J. P. JACOBSENS DÖD.
Sunt lacrimæ rerum.
Jag såg — jag ser ett öfvergifvet slott
med arabesker af fantastisk bildning,
en dunkel park, där i en dröm jag gått
bland döfvande jasmin och skön förvildning.
Jag lyfte skyggt ett sammetsdraperi
och smög en blick i salar purpurskumma.
I lundarne med guldbrun skiftning i
jag hörde vekt en näktergal förstumma.
Och trädens droppregn hviskade om död;
en genius flytt, och verken sörja alla,
men denna park i höstlig vemodsglöd
står oförvandlad. Ej ett blad skall falla.
Densamma sjunkande septemberglans,
som göts till afsked ur hans djupa öga,
för alltid färgar dessa lundars krans,
hur vårar knoppas och hur vintrar snöga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
