Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han svarte: ”gärna, kom med samma!
Dumt, att i fjol du nej mig gaf:
nu kan du ej få samma mamma,
som den där pojken, du höll af,
ty, ack, hon slumrar under tufva;
men kom ändå, min lilla dufva,
håll mig om halsen omtänksam
och skrik ej förrn vi kommit fram!”
Och om hans hals sin arm hon lindar
och han flög af med himlens vindar.
Och barnen växte upp på jorden;
den lille pilten var en man,
en fager mö var flickan vorden,
när först de råkade hvarann.
Var det ett tidigt morgonminne,
som slutligt sinne drog till sinne?
Var det den skälmske storken, säg,
som förde samman deras väg?
Jag tror, att ödet just höll af dem,
när samma mor det icke gaf dem.
Du skulle hyddan se i lunden,
där nu sitt hem de bägge ha!
Jag vet ej rätt, hvad som är grunden
att storkar trifvas där så bra
och särskildt en, som står på taket
helst öfver innersta gemaket
och går och klapprar med all flit,
så högrödstöflad, silfverhvit.
Och bättre, säger mor, hon tvinnar
när han får bra med strån och pinnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
