Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V.
Svarta, väldiga klippor famna en öde hed,
ljungeldssplittrade hällar stupa i branter ned,
eld ur rämnorna fräser vandrarens syn emot,
dit gick Eyvind att söka slutligt hos dvärgar bot.
Stod i skarlakanskappa ensam på skroflig brant
gullbandsmyckade Allvis, skrumpen, vid vägens kant,
gul var anletesfärgen, vittrade drag han bar.
Eyvind sporde om läkdom. Gärna gaf dvärgen svar:
”Smed och läkare är jag, boren af Durins ätt.
Godt, att hit du har kommit! Här vid min fot dig sätt!
Samvetskvalen jag botar, tokar jag tar i vård,
själ, så böjlig som vaxet, gör jag som flintan hård.
Lyssna! Evig är världen, alster af krafter blott ;
vill du rätt henne fatta, lika är ondt med godt.
Aldrig Balder har funnits, skaldernas dikt han är,
skalder ljugit om Gimle: Gimle nog finns, men här.
Emblas söner förakta! Emblas döttrar också!
Signe gråter kantänka, tröstar sig snart ändå.
Tänk ej blödigt på Helge! Männer ta sådant lätt:
må han, som andra, slita! Den, som är stark, får rätt.
Nornor väfva och väfva, tro sig för allt ha råd,
högt mot norden de kastat, mena de, hållfast tråd.
Svag är tråden och brister, säger för sant dig jag.
österns jätte den klippe, gärna för mig, en dag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
