Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nar båten skrider framåt längre,
krymper banan stundligt hop allt trängre,
vågens yta blir alltmera smal,
tills vid Stäket, höljdt i aftondimma,
vägen pressas hop till vattenstrimma:
så bland ödets hällar sammanklämmes
mänskans lif i ålderns skumma dal.
Trädens grenar då från skilda stränder
tyckas mötas liksom brodershänder:
så i lifvets allvarsfulla kväll
tyckas andevärldens lundar sträcka
sina kronor ut och famnen räcka
från den andra sidan mänskovärlden,
från fördolda, löfverkshöljda tjäll.
Trånga bana, snart ditt slut jag anar,
kyrkogården nu mitt öga spanar,
kyrkogården vid det stilla Bo.
Vinden susar där om slutad möda,
ljusa björkar hägna där de döda,
hvilka sofva lugnt vid vågmusiken,
som dem vaggar till lycksalig ro.
Ljusa utsikt! Bortom kyrkogården,
där de fagra träden hålla vården,
vidgar sundet plötsligt sig till fjärd:
efter lifvets trångmål, kamp och öden
vidgas så för andens blick i döden
bortom kyrkogårdens stilla stammar
en oändlig, en förklarad värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
