Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David af Wirsén
ABBEDISSAN.
I.
Det lefde ännu från kung Göstas dar
i Vadstena kloster nunnor kvar
af helga Birgittas orden.
De buro vår Herres sår på sitt dok*,
de kunde båd helgon- och örtabok
och ansade apelgården.
De sjöngo sitt ave ur fromma bröst,
de läste med andakt ”Siälinna tröst”
och knypplade altarspetsar.
Corydalis växte och viola där,
i fjärran låg världen, där fara är
och oron sitt koppel hetsar.
I vespersångens heliga brus
föll Vettern in med ett sakta sus
vid aftonrodnadens lågor.
Dess nyckfullt tjusande, fria lek
förbyttes om kvälln till skvalp och smek
från lugnade, ljusa vågor.
Ej systrarna bundos, som förr, af tvång,
de kunde få lämna sin klostergång,
men dröjde af egen vilja.
De somnade ljuft på bädd af halm,
de vaknade tidigt, och morgonpsalm
gaf dagg öfver själens lilja.
* Fem bitar af rödt kläde i nunnornas hufvudbonad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
