Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Dit kom kung Johan en vacker dag,
det låg ett moln på hans anletsdrag,
där grubblet sin fåra ristat.
För kalk åt lekmän, för prästens rätt
att äkta mö och att afla ätt
med Possevinus han tvistat.
Men rynkan vek från hans ögonbryn,
”Blå kyrkan” var en så fager syn,
han njöt af fåglarnes kvitter,
han gick i grönskande klosterlund,
han slog sig ned på en bänk en stund
och gladdes åt Vetterns glitter.
Men abbedissan, ett adligt blod,
vid kungens sida i lunden stod
och såg hans blidare stämning.
Hon var så fager, så sträng och hvit.
Förnäm och klok, höll hon vård med nit
om klostrets tynande lämning.
Då sporde Johan med skämtsamt tal:
”Få edra nunnor ej kärlekskval?
Till ungdom bruka de hasta.” —
”Ers nåde,” svarte hon, fin och blek:
”det tör väl hända, men älskogs lek
skräms bort af bön och af fasta.”
En skogens dufva flög just förbi.
”Se fågeln,” sade hon, ”han är fri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
