Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Miklagård han styrde,
han for på Vallands sjö,
kring snäckan skummet yrde
vid fjärran Sikelö.
Men när han hemåt lände,
bekymret följde med,
hvar fröjd han sjunka kände
som sol i västerled.
Hvad mäktar oron söfva?
Kanhända vänners lag
och mjödets dryck kan döfva
en själ mot nornans slag?
Förgäfves bägrar tömmas
i ädle kämpars rund,
den känsla kan ej glömmas
som gror i hjärtegrund.
Sin malört plågan stänker
i dryckeshornet ned
och tanken ej sig sänker
i glömskans västerled.
Den makt, som hjälten fällde
och ej gaf lugn, ej lejd,
var Frejas milda välde,
ej snöda lustars sejd.
En dag till afsked kysste
han Estrids panna lätt,
ty honom åter lyste
befara hafvets slätt
och kyla hjärtats flamma
i sjötågs bölja vred.
Hvarthän — det gör detsamma:
långt bort i västerled!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
