Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu lugnad, molnfri, sätter han sig ned
och vid sitt skrifbord syllogismer spinner,
en geometriskt bildad spindelked,
där ödet styr och frihet rum ej finner.
II.
Hos målar Hendrik van der Spyk är sorg,
hans dotter Mietje plötsligt dött i pesten.
I likhussaln vid stadens rådhustorg
har släkten firat nyss begrafningsfesten.
En ringning hörs från Jakobs katedral,
de tunga slagen ljuda sorgedofva,
en hvitgrå dimma höljer hvar kanal,
och strandens almar som i svepning sofva.
När man från dödens hus gått hem igen,
man ber Spinoza ned till aftonbordet:
den tyste vise varit jämt en vän
och stundom funnit rätta trösteordet.
Han älskat lilla Mietjes lek och ras.
hon spridt ett solsken i hans mörka trappa.
hon satt tulpaner i hans Delftervas,
och hennes kloka hufvud han fått klappa.
För samma trappa går i kväll han ner,
han slutar opp att sina linser slipa,
han fru Maria vänligt handen ger
och tänder, ombedd, knastret i sin pipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
