Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spinoza
”Är Mietje borta evigt?” modern spör
med ängslig röst. Spinoza höres svara:
”Maria, det förgängliga blott dör,
men Mietjes oförgängliga skall vara ...”
Hon afbröt: ”Gästvän, i min själ är storm,
en flyktad moderssällhet jag begråter.”
Han sade: ”Under evighetens form
hvad här du mist, Maria, står dig åter.”
Hon hviskade: ”Ja, kvalet mindre känns,
blott Mietje lefver bortom tidens floder."
Han sade strängt: ”Allt enskildt lif har gräns:
att plånas ut i Gud är lycka, moder!”
Hon sporde: ”Gud jag älskar; skall ej Gud
mig låta ock sin kärlek ljuft få smaka?”
Han sade: ”Lär dig ödmjukhetens bud,
att kärlek kräfver kärlek ej tillbaka!”
Hon klagar: ”Ej ditt tal jag rätt förstår,
du trösta vill, och dock du sönderrifver.”
Han svarar: ”Trösten är, att allt förgår,
men evighetens söndagsro förblifver.”
”Du litar ej på Gud, din tro är arm,”
hon utbrast, ”dina ord mig synas kalla.”
Han sade med en ton af andakt varm :
”1 Honom lefva vi och röras alla.”
När gästen gått, herr van der Spyk steg ned
att dörrn till gränden och kanalen låsa,
men han och hustrun under nattens fred
till Herren bådo för sin vän Spinoza.
14. — Nationallitteratur. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
