Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Johan Edvard Bäckström
att, huru gladt vi svärma må och brinna,
likväl jag på min bana
ej någon framtid äger
och aldrig skall till dig och lyckan hinna;
men om jag blott kan vinna
ett hem, ett tryggt och färdigt,
och där bli fången,
du tysta vill för sången
min mun med hvad ett lif af sång är värdigt.
Men kan jag väl förneka
det enda här på jorden,
som mig till tröst ditt hjärtas kärlek gifvit?
Och kan din kind jag smeka
och ge dig löftesorden
om trohet, sen min plikt jag trolös blifvit?
Har himlen föreskrifvit
mig som mitt lifsvärf sången,
vill jag bli trogen,
om ock — lik trast i skogen —
jag får ett enda ämne: solnedgången.
Nej, bed mig att dig skänka
mitt käraste i världen,
mitt hjärteblod, mitt lif, dig själf, du dyra!
Begär att jag skall tänka
om dig på lefnadsfärden
att du en hägring var som flytt min yra;
begär blott ej min lyra,
hvars ton af få blott kännes
och känd skall blifva,
men som jag ej kan gifva
ty hon är icke min, men jag är hennes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
