Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föryngring, hopp, lycksalighet
i blomman log, i daggen grät —
och hjärtat var så visst på det,
som Gud dock ensam vet.
Men mötte jag en vandringsman
i dalens famn, på skogens stig,
ett vemod i hans blick jag fann
hvar gång han såg på mig.
Han göt ej in sitt fröjdeskri,
som jag, i vårens melodi,
hans glädje var ej hel, ej fri,
det ljöd en suck däri.
Såg han i våren blott att den
är kort, att snart den flyktat har?
Begrät han väl en älskad vän,
som förr hans vårfröjd var?
Hans väsen, var det vissnadt så
att våren fruktlöst såg därpå?
Jag var för lycklig att förstå
hvarför han sörjde då.
Ack, alltför snart jag lärt hvarför!
När rik, i gränslöst öfvermått,
en himmelsk, evig godhet rör
ett hjärta, som var godt,
men stelnadt under tunga år,
den tjusar ej — den förebrår.
Och därför gjuts så mången tår
alltjämt, när det är vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
