Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till vänner och släkt hon skickades hit,
att glömma sin unga sorg,
för öfrigt att lära sig ordning och flit
i skolan vid stadens torg,
densamma där klockardöttrarna gå,
och därför var hon på balen också.
Allt detta hon sade mig, när hon stod
vid min sida i nästa dans.
Jag tog hennes hand, och jag fattade mod
af de milda ögonens glans.
”Jag hade ej tänkt att dansa i kväll,”
hon sade, ”men du — var så vänlig och snäll.”
Och tonerna ljuda, och dansen går
med lust kring det dammande golf;
hon var späd, hon var söt, hon var elfva år,
och jag — ja, jag var tolf.
Men som stjärnan gnistrar på nattens char,
hennes blick göt glans kring den sorgdräkt hon bar.
Det var lust, det var lif, det var ljuft att se,
hur den tårade kinden brann,
när små läpparna hviskande började le,
när de slötos och kysste hvarann.
Och dans efter dans så höllo vi ut;
våra händer, de ville ej skiljas till slut.
Men snart var dansen, var glädjen förbi,
ja, snart — ack, alltför snart!
Snart vagnen var framme, snart satt jag däri
och kuskades hem med fart.
Det var dumt ändå att så fort det gick,
ty till granne i vagnen henne jag fick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
