Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har dock minnet än
af sin barndomsvän,
af den väna under sorgens flor.
Vett jag lärde under flitens stunder,
fröjd i sprittande kamraters lag.
Nya vänner fick jag, men därunder
ej min barndomsvän förglömde jag:
än i drömmens bild
kom hon ljuf och mild
och blef hos mig intill ljusan dag.
Aldrig mera ren en låga brinner
än den första eld på hjärtats härd,
aldrig mera skön en dag försvinner
än i hoppets morgonfriska värld,
där den ljumma vind
smeker blommans kind
och där plantan blir af vårregn närd.
Det var vinter, och för första gången
såsom gäst till hemmets stad jag kom.
Endast domherrn kvittrade, men sången
var mig kär, ty glädje sjöng han om;
och till julepsalm
öfver krubbans halm
blef det enkla ljudet småningom.
Så med ljufva tankar i mitt sinne
gled jag fram vid bjällrans friska ljud.
Till en småstad kom jag först. Därinne
var hon hemma ju, min barndoms brud!
Leende och glad
stod den lilla stad,
klädd i vinterns hvita bröllopsskrud.
16. — Nationallitteratur. 16.
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
