Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gaf först gubben en riktig skrapa
och skulle sen gå karlarna fatt,
hörde på afstånd prat och skratt
och såg dem stå på bryggan och gapa.
Då gjorde sig Kalle hastigt fri,
vräkte de andra på hufvut i,
och innan länsman hans afsikt gissat,
hade han redan segel hissat.
Men just som han kastade linan loss,
hann länsman fram och sprang ned i båten.
Kalle högg tag i en duktig kloss,
och länsman fick, så han vardt belåten;
han stupade kull och föll med ett skrik
öfver en toft, låg rakt som ett lik,
och när han fick sansen igen, då sträckte
Kalle till hafs från domstol och häkte.
Det var på våren, bistert och kallt,
isen gick bort i samma vefva;
marken var bar, men det syntes allt
snö i en eller annan skrefva.
Kalle fick lof att styra mot vind
och hålla högt, så att sjön slog in,
och blåsten pinade mot beständigt,
länsman slet ondt och frös eländigt.
Han var icke van vid sådan färd —
unga gossen, knappt skägg på hakan;
låg med ett öskar till hufvudgärd
på botten i båten, hvit som ett lakan;
drog ibland efter andan svårt —
slaget måtte ha träffat hårdt —,
men inte ett ord af klagan hördes,
fast Kalle märkte, att läpparna rördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
