Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gått sina egna vägar, upprorsmakaren, som icke kunnat tåla
samhällstygeln mot sin kind. Han har försökt sig som
ämbetsman, läkare, lärare, skådespelare, men ingen institution
har förmått att hålla honom fången. Han känner inga
hänsyn, tillhör inga kotterier, låter sig icke bindas af några band.
Han är alltid ensam, individualist i en sådan grad, att till
och med Thorild och Almquist förefalla som samhällsmänniskor
vid hans sida. Han har alltid varit sådan. Om man
öppnar hans dagboksanteckningar, finner man den blifvande
Strindberg färdig redan i den lille Johan. Fast det gäller
honom själf, har han icke förskönat, snarare förfulat. Huru
lillgammal och brådmogen förefaller han icke med sin
surmulna allvarsmin! Hvilket helvete var icke denna barndom!
Intet som ej pinat honom! ”Han var mörkrädd, strykrädd,
rädd för att göra alla till olags, rädd att falla, stöta sig, gå
i vägen. Han var rädd för brödernas näfvar, pigornas
luggar, mormors snubbor, mors ris och fars rotting.” Kanske
har denna barndom i grund och botten ej varit värre än
många andra barns. Men hans själs känslighet är så stor,
så mimosaaktig, att han är som hudlös för minsta beröring.
Hans själ längtar efter ömhet och skönhet; men redan nu
skymtar han endast fulhet och fiender ikring sig och ingen
Gud öfver sig. Hans lifliga fantasi omskapar och omtolkar
allt. Oförrätterna göra honom vaksam och misstänksam och
hans rättskänsla växer. Han är icke som de slöa kamraterna,
hvilka intet märka, icke heller som de öfverlägsna, hvilka
förstå att tiga. Han tillhör denna klass af människor, som
endast äro trogna mot sitt eget inre, men för hvilka hela
den yttre världen, mätt efter deras egen fantasis ideal, blir
lumpen, dum, orättfärdig, hycklande.
I hela denna barndom finnes endast en ljusglimt. Det
är då hufvudstadsbarnet kommer på landet. Johan upptäcker
naturen. Den skall sedan alltid blifva hans bästa vän. Ur
den suger han sina djupaste tankar. Hela hans diktning är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
