Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med åldern. Mycket som kanske vid framkomsten föreföll
för brutalt, för närgånget eller tendentiöst, vinner ett nytt
och högre lif på afstånd. I det ögonblick, då Svenska öden
och äfventyr utkom, tycktes idéerna nästan för moderna
till dessa historiska skildringar. Men åren som gått hafva
liksom utslätat motsatserna och förlänat verket en ädel patina.
Och så är det med många af hans skrifter, när man efter
åratal ånyo genomläser dem.
Som bekant har Strindberg äfven skrifvit dikter. Icke
så synnerligen många och framförallt icke många af större
värde. Fulländad verskonstnär är han knappast, ehuru hans
fasta grepp väl ändå varit af betydelse. Man märker, huru
några af den följande generationens skalder haft nytta af att
läsa honom. Och det finnes dikter af honom, som man icke
glömmer. Sömngångarnätter med sin kraftiga stämning,
Esplanadsystemet, på några korta rader koncentrerande
hela åttiotalets program, och dessa strofer, med hvilka han
inleder ”Sömngångarnätter”:
Där hänger på boklådsfönstret
en tunnklädd liten bok,
det är ett urtaget hjärta,
som dinglar där på sin krok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
