- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
55

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i fönstret och tittade illmarigt utåt vägen. ”Får han bara
gå i fred för polisen nu, så är det bra! — Raska på, Olle!”
ropade han efter den bortgående. ”Köp sex franska bröd
och två halfva öl, om det blir något öfver på färgen!”

Olle vände sig om och svängde med hatten så tillitsfullt,
som om han redan hade kalaset i bakfickorna.

Lundell och Sellén voro ensamma. Sellén stod och
beundrade sin nya sammetsväst, som så länge varit föremål
för Lundells tysta låga. Lundell skrapade sin palett och
kastade afundsjuka blickar på den förlorade härligheten.
Men det var inte det, han nu ville tala om och som han
hade så svårt att komma fram med.

”Se hit på min tafla ett tag,” sade han. ”Hvad tycker
du nu, allvarsamt!”

”Du ska inte knåpa och rita på henne, du ska måla!
Hvar kommer ljuset ifrån? Ifrån kläderna, ifrån de nakna
partierna! Det är ju alldeles tokigt! Hvad andas de där
människorna? Färg, linolja! Jag ser ingen luft!”

”Nå,” menade Lundell, ”det där är så olika, som du
säger! Men hvad menar du om kompositionen?”

”För mycket folk!”

”Ja, du är då faslig; jag ville nära på ha dit ett par till!”
”Låt mig se nu! Det är ett fel här!” — Sellén sköt
dessa långa blickar, som äro egna för kustbon eller slättbon.
”Ja, det är ett fel! Kan du se det?” medgaf Lundell.
”Det är bara karlfolk! Det är lite för torrt!”

”Ja, just det! Tänk att du kunde se det!”

”Du vill alltså ha en kvinna?”

Lundell såg efter om han gycklade, men det var svårt
att se, ty nu hvisslade han.

”Ja, det fattas mig en kvinno-/z’g«r,” svarade han.
Det blef tyst, och det blef obehagligt, när man var så
gamla bekanta, på tu man hand.

”Om jag kunde begripa hur jag skulle bära mig åt för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free