Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Strindberg
Tag på dig nu, bror i Lifvet är bittert ibland, ser du, men vi
få väl dras me’t ändå!”
Han klappade Falk på axeln med en hjärtlighet, som
icke ofta trängde igenom de försvarsverk af hån han hade
anlagt omkring sig, och de gingo ut.
Klockan hade blifvit sju innan ärendet var uträttadt.
Därpå begåfvo de sig ut att köpa färg och sedan tågade de
ner till Röda Rummet.
Berns salong hade vid denna tid just börjat spela sin
kulturhistoriska roll i stockholmslifvet, i det att den tog
döden på det osunda café-chantant-lifvet, hvilket under en
period af sextiotalet florerade eller grasserade i hufvudstaden
och därifrån spred sig öfver hela landet. Här samlades vid
sjutiden skaror af ungt folk, hvilka befunno sig i det abnorma
tillstånd, som inträder då man lämnar föräldrahemmet och
räcker tills man kommer i eget; här sutto skaror af ungkarlar,
som flytt den ensliga kammaren eller vindskupan för att få
sitta i ljus och värme och träffa en mänsklig varede att
samtala med. Värden på stäilet hade gjort flera försök att roa
sin publik med pantomim, gymnastik, balett och så vidare,
men man hade så tydligt visat honom, att man icke gick
dit för att bli road, utan för att få vara i fred, att man sökte
ett samtalsrum, ett samlingsrum, där man var viss på att
man när som helst kunde leta upp en bekant; och som
musiken icke utgjorde något hinder för samtals förande,
tvärtom, så tolererades den och ingick så småningom i
stockholmarens aftondiet bredvid punschen och tobaken. Så blef
Berns salong hela Stockholms ungkarlsklubb. Och där
valde kotteriet sig sin vrå, och Lill-Jansborna hade åt sig
inkräktat det inre schackrummet innanför södra läktarn,
hvilket i anseende till dess röda möblering och för
korthetens skull så småningom antog namn af Röda Rummet.
Där var man alltid säker att träffas, om man ock varit
skingrade som agnar under dagens lopp; därifrån företogos form-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
