- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
68

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V* " .............■ -............... .1 ■■■ . I. ..........

August Strindberg

ÅTTONDE KAPITLET.

ARMA FOSTERLAND!

Klockan slog tio i Riddarholmen några dagar därefter,
då Falk anlände till riksdagshuset för att hjälpa Rödlufvans
referent med andra kammaren. Han påskyndade sina steg,
ty i det här verket, där man var ordentligt aflönad, menade
han, skulle man väl vara på slaget. Han gick upp
utskottsvägen och blef visad till andra kammarens vänstra
referentläktare. Han trädde med en viss högtidlig känsla ut på de
få plankor som likt ett dufslag blifvit upphängda under
taklisten, där ”det fria ordets män skulle åhöra huru landets
heligaste intressen diskuterades af dess värdigaste
medlemmar”. Det var alldeles nytt för Falk, det här, men han
blef icke tillintetgjord af några stora intryck, då han skådade
ner från sin hylla och såg den tomma salen under sig,
hvilken liknade bra nog en lancasterskola. Klockan var
fem minuter öfver tio, men ännu fanns icke en lefvande
själ mer än han själf där. Det rådde några minuter en
tystnad, som påminde om landskyrkans före predikan; ett
sakta knaprande ljuder genom salen. ”En råtta”, tänker
han; men så upptäcker han genom rymden, på
referentläktaren midt emot, en liten, nedtrampad figur, som formerar
en blyertspenna på barriären, och han ser hur spånorna
snöa ner och lägga sig på borden inunder. Det finnes icke
mycket, som hans öga kan hvila sig på, där det trefvar
omkring de tomma väggarna, men det sätter sig slutligen
på den gamla väggklockan från Napoleon I: s dagar, hvars
kejserliga, nyförgyllda emblem sitta och symbolisera nytt
uppkok på något gammalt. Men visarna, som peka tio
minuter öfver tio, symbolisera också — ironiskt —
någonting, då dörrarna i bakgrunden slås upp och en man träder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free