Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En blekhet som antyder stora passioner hvilar öfver de
verkligt fina dragen, ett par utsökta mustascher beslöja
lagom en mun med ett skeptiskt, men icke cyniskt leende,
ögonen fladdra som gaslågor, ty de hafva ännu icke
bestämt sig för något visst uttryck, men man ser att de söka
hvila för att i lugn få genomtränga denna orediga massa
af hjärnor som kräla fram på trottoarerna och på hvilkas
tankar om saken man icke kan vara säker.
Det är gunstlingen. Han har en lysande bana för sig,
är adjutant hos konungen, kapten vid gardet, och väntar när
som helst ett regn af utnämningar. Han känner kungens
tankar men delar dem icke fullständigt. Han är också
skeptiker, men han känner en gryende pliktkänsla som bjuder
honom vara något annat. Han vet att kungen tänker så
här, nu då han rider fram på Djurgårdsbron ■.
”Ni hurrar åt mig, därför att ni tror jag skall skänka
er en ny fri författning, men jag kan inte skänka er någon
frihet, och sannerligen jag ville det heller, åt ett sådant
sällskap som hurrar åt min piprensare, och äro så okunniga i
rikets grundlagar att de tro jag har makt att skänka något;
ni hurrar åt kungen, därför att ni ser han inte är dum,
utan kan skratta med åt kungligheten, då han låter spela
Menelaus på nationalteatern. Bröd och skådespel! Bröd
har jag inte, men skådespel ger jag, som ni få betala själfva!
Ni vill ha humbug! Här har ni den!”
Gunstlingen har sedan en tid oroats af aningar om att
det icke är fullt moraliskt att understödja den nya stormakten
humbug, ty för det första är det icke så afgjordt att alla
vilja hylla den, och för det andra finns det svaga hufvuden
som icke förstå ironi.
Men nu dånar musiken från Blåporten, folkmassans
blickar söka den omtyckte monarken och gunstlingen känner
sig för en stund värmd af de korseldar som gå förbi honom
till hans höge granne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
