Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Æ****.o■.. .•O’’•.. O’*.. • O- % .• O’’-. .• 0~".. /oK. .•o**’ * •• O"*- .■•■o■
=-0.
«*•>*
känsla. Alla hafva vi talat någon gång i vårt lif. Eva höll
tal, innan hon narrade äpplet på Adam. Sara talade länge
och väl, innan hon födde barn åt Abraham, och den helige
Hieronymus skulle aldrig ha slutat, om inte lejonen kommit
och ätit upp honom. Så är det ställ dt och så är det planeradt!
Alla hafva vi talat, stora och små, fattiga och rika ...”
”Och döfva och dumba ...” inföll brodern Nigels, som
tvistade med Bosse om äran att vara kvickast,
Bosse grinade illa och rörde om i bollen med sin krycka.
Därpå sade han:
”De blinda se, de döfva höra och de dumba tala, så står
det i skriften, och är det inte sant, så får väl jag stå för det!”
Nigels var slagen, och Bosse fortfor:
”Jag vet ingenting så ljufligt som att höra mig själf
tala; om alla andra tycka detsamma, har jag inte haft tid
att ta reda på. Eller hvad tycker du, Kort?”
Kryckan, hvilken syntes vara den mest ändamålsenliga
af alla krymplingens lemmar, stacks därvid in i munnen på
den gäspande Kort, hvilket iustiga infall rönte det allra
lifligaste erkännande af hela laget.
”Hör nu på, hvad jag säger er, lymlar! Ni vet, att
borgmästaren och de höga herrarne icke tillåta gesällerna komma
tillsammans och tala något förståndigt om sina
angelägenheter, men om de vilja komma ihop och supa och dobbla,
så få de. Opp med labbarne på bordet, läggen edra orena
händer på dessa kortlappar och låten dem dansa, medan
jag säger er ett sansadt ord. Jag vädrar nämligen en mästares
oförmodade återkomst, ty de tro oss icke mer än jämnt.
Spel ut nu, så pratar jag.”
Kortlapparne smällde i bordet, och Bosse talade:
”Gamla testamentets gubbar hade den vackra plägseden
att vräka en man öfver bord, när de kommo ut för storm.
Jag vill inte anbefalla sättet, därför att det är gammalt, uran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
