- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
106

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därför att det är godt. — Vår gesällskuta är ute i sjönöd, och
en måste i sjön. Ert val har fallit på mig. Det är ett godt
val. Jag har ingen far, som ska stå och lipa, jag har intet

anseende att förlora, ty jag har suttit två resor i kistan för

fylle. Jag har inga flickor, som springa efter mig, och inga
barnungar heller, ty lagen tillåter inte såna här krokodiler
att fortplanta sig, och det gör den rätt i, ty annars skulle
skogarna snart vara nerhuggna till käppar och träben åt det
söta ynglet; för öfrigt skall jag säga er, att den som har

lungorna på ryggen och hjärtat nere i tarmarne, kan inte

lefva så öfverdådigt länge. Ingen skada på karlen, alltså!
Bosse går i sjön! Men en sak begär han, en enda! Ni ska
hålla med honom! Ni ska visa, att ni tror, att han gör rätt,
och att han inte bara gör det för sin egen skull, ty han har
ju inte mycket att förlora! — 1 morgon börjar han aflägga
sitt mästareprof, ty det kan ingen neka honom. Hvad sedan
händer det får ni se då, och det vet han inte själf ännu, det
beror på lyckan. — Och nu, svär mig på min långa arm,
att ni inte sviker mig och kryper undan i vråarne, när det
börjar smälla i knutarne, svärjen det!”

’Vid alla helgon och djäflar,” mumlade gesällerna och
lade fingren på kryckan.

”Amen!” sade Boo. ”Ramla nu på med lankorna, för
jag hör mästaren ragla uppför trapporna, och låt oss visa
honom, att vi endast syssla med lofliga och aktningsvärda
handteringar.”

Strax därpå inträdde mästaren med steg, som skulle
föreställa smygande, men hvilka i anseende till det ymniga
öldrickandet mera liknade hofslagen af en istadig häst, som
dansar i spiltan. Han välkomnades af gesällerna med jubelrop
och hälsades af Boo med ett tal, som slutade med en
inbjudning att deltaga i en oskyldig landsknekt, hvilket hade
till följd, att mästaren snart befann sig vid ena bordsändan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free