Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Strindberg
”Just hvad jag ville, ser du, men man får inte allt hvad
man vill, och våra höge beskyddare tillåta icke, att näringen
går nedåt, hvilket är det samma som att kannorna gå uppåt.”
En spannmålsbärare kom in och satte sig bredvid Boo.
”Det var en rasande rar kanna; hvar får man köpa
sådana där?” frågade han.
”1 helvete får du köpa sådana där,” sade Boo
förargad.
”Vore det inte så långt att gå, skulle jag snart ha en,
om hon inte vore alltför dyr.”
”Det är ju alldeles obegripligt, att ju lärdare man blir,
dess dummare blir man. Tror någon, att af de fyra mästarne
det var mer än en, som begrep, hur utmärkt den här kannan
var,” fräste Boo.
”Å, de begrepo nog,” menade spannmålsbäraren, ”och
det var därför de inte ville erkänna det. Men det säger jag
för sant, att den, som sålde sådana kannor, han skulle vara
rik i rännande rappet.”
Boo satt där till kvällen och lät beundra sin kanna.
När krogen stängdes klockan nio, gick han hem med ett
halft rus och lade sig förnöjd att sofva med sin kära kanna
bredvid hufvudgärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
