- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
115

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Menedare, puckelryggar, springer ni för ett kalfskinn?
Minns ni, hur ni svor vid helgon och helvete att stå på er,
om natten när ni låtsades spela kort? Låt mig se er i
ansiktet nu, era tunntrullare, och inte på ryggen, för då
faller min käpp i frestelse att begå synd!”

Men de sprungo alla vid åsynen af borgmästaren och
stadens svenner, som nu kommo ner och omringade Boo
och hans försäljning.

Då slocknade dennes röst; utan motstånd lät han sig
fängslas och föras in i stadens häkte, hvarpå hans osålda
lager togs i beslag.

När han fördes in genom porten, vände han sig om
i ett anfall af godt lynne, och sade till åldermannen:

”Jag hoppas, att kanngjutareskrået, som ju beskyddar
yrket, också beskyddar dess idkare. Därför vill jag nämna
i förbigående, att jag hellre ligger på nöthår än på mursten,
och att jag föredrar färskt kött framför mögligt bröd; ett
godt öl har alltid varit min svaghet, och jag hoppas bli
ihåg-kommen med eldning och städning af mina höga beskyddare.”
Och han skuttade in i häktet, full af mod, men med
litet förhoppningar.

Sex dagar satt Boo i häktet. Ingen fick söka honom i
fängelset, men man fick meddela sig med honom genom
dörren. Det var dessa meddelanden, som gjorde honom
mera förargelse än köld och fukt. Det var goda råd efteråt,
upplysningar, förmaningar, hemställanden:

”Hvad tjänar det till? — Hvarför skall man bråka? —
Hvad har du för godt af det? — Är det rätt?”

Men värst hade han det, när modern kom ner från
Södra bergen, där hon hade en ko och en koja. Gumman
var ålderdomsskröplig och döf och hade blott oredigt
uppfattat orsaken till sonens fängslande. Icke heller hon fick

8. — Nationallitteratur. 17.

115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free