- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
116

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



komma in i fängelset utan måste hålla samtalet genom dörren,
hvilket gaf anledning till de rysligaste invecklingar af
äfven-tyret.

”Hvad har du gjort, olycksaliga pojke?” skrek gumman
utanför dörren.

”Jag har gjort kannor,” svarade Boo.

”Har du fått bannor? Det tror jag nog. Men jag
frågar hvad du gjort?”

”En kanna!” gallskrek Bosse, som om han ville spränga
den tjocka dörren.

”Ja, ja, jag visste, att det skulle gå så till slut. Jag sade
alltid det, när du var olydig där hemma. Men flickorna
äro också galna! En sådan där fuling som du! Fy!”

Nu förstod han ingenting alls, och därför teg han.

”Jaså, hon heter Anna,” fortfor gumman på fri hand.
”Så hette också hon, som drog af med svarta Anders i
Dufnäs.”

”Hvad pratar du mor om för en Anders?”

”Ska du säga så åt din gamla mor, pojke? Skäms du
ingenting alls? Oj, oj, oj! sådant barn! Sådant barn!”

Bosses förstånd omtöcknades, och han stoppade ner
hufvudet i halmpåsarne för att slippa fortsätta samtalet.

När han slapp ut ur fängelset, återvände han icke till
mäster Påvel, utan företog sig små vandringar på stadens
krogar, där han satt från morgon till kväll och tärde på de
medel, som influtit på försäljningen och som man varit nog
glömsk att fråntaga honom, då han sattes in i häktet. Han
var utesluten ur kanngjutarnes skrå; att arbeta för egen
räkning var honom betaget, och något annat yrke kunde han
ej. Han hade kuggat ur det hjul i samhällets stora verk,
där hans uppfostran satt honom, och han skulle snart hafva
slutit sig till de löse och missnöjde, om icke omständigheter
inträffat, som skulle göra honom nyttig igen, men på ett
annat sätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free