- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
118

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ländska känslor för det nya landet, behandlade detsamma
som en stor kungsgård, där jordägarne betraktades såsom
arrendatorer och där kronans gods utdelades åt hans
landsmän, tyskarne. Men tyskarne erhöllo också privilegier på
snart sagdt allting, mest på att handla fritt i landet. Dessa
privilegier råkade därvid oftast att kränka alla de förut åt
svenske män dyrt sålda privilegier, och all handel och vandel
låg snart i händerna på tyskar. Dessa tyskar återigen,
hvilka sågo med både förvåning och nöje, huru tamt de
försynta svenskarne uppförde sig gentemot det främmande
förtrycket, behandlade infödingarne som dumma barbarer,
hvilka icke förstodo sig på att sköta sina egna
angelägenheter, och dessa främlingar blefvo snart så öfvermodiga,
att de ansågo sig som landets sannskyldiga välgörare. Ja,
de tröttnade aldrig att påminna om de ”välgärningar”, de
visat det fattiga landet, och de pockade ofta högt på
tacksamhet.

Emellertid; Boo gick en morgon och spånslog i staden.
Pengarne hans voro slut, och han var icke fullt så glad som
vanligt. Huru han gick, så kom han ned till tyska bodarne
vid saltsjöstranden. Det var mycket bullrigt där nere;
järnstänger slamrade, kedjor rasslade, hundar skällde, bärare
skreko; men midt igenom allt detta surr hörde han en sång,
som på det högsta förvånade honom och kom honom att
spänna öronen.

”Känner, känner, hvem vill kepe känner?”

Bosse trodde icke han hörde rätt och skuttade fram
genom folkmassan, som trängdes omkring en gatubod.
Kommen närmare, såg han en stång sticka ut från en
träbod, och på stången hängde fem blanka tennkannor af
hans egen modell. Han makade sig fram så småningom, ända
tills han nådde diskbrädan. Där ställde han sig stödd på
ena armbågen och betraktade uppmärksamt och oaflåtligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free