Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkelt för sin egen afund. Alla närvarande visste, att de
kannor, som nu såldes för lybska, voro uppfunna af
gesällen Boo från Stockholm. Var det icke sant?
Åldermannen grinade ett oerhördr grin och fick endast
fram ett mycket vältaligt: ”Asch!”
Mäster Nigels gäspade fram ett föraktligt: ”tala om
Bosse!” Och gesällerna fnissade: ”Våran Bosse.”
Mäster Påvel fortfor och lofvade, att han icke skulle
tala om Bosse, men han skulle gifta honom med sin dotter,
och så skulle Bosse ärfva ämbetet. Det skulle han! Och
ville ålderman och ämbete taga någon lärdom af det som
händt, så blef summan den, att om människorna läto bli att
beskydda hvarandra så förbannadt, så skulle vi ha det mycket
bättre allihop, ty man har sett, att det högsta skydd för
några kan vara det värsta förtryck för de flesta, och om
vi ville ha rättighet att få lefva själfva, så måste vi först
uppfylla den stora eviga skyldigheten att låta andra också
lefva.
Och därmed var den stora kanngjutarestriden i Stockholm
slutad, en strid som kostat så många fönsterrutor, så många
häktningar, så mycken högfärd, för att icke tala om firman
Josef och Alguts upplösning, enda kons nedrasande för
Södra bergen, och gesällen Claus’ uppdykande i Visby, där
han införde ”sin nya uppfinning” och gick omkring och
bakdantade en viss Bosse, som blifvit rik på hans arbete
uppe i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
