- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
156

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hon slog ned ögonen och log eller smällde honom på
fingrarne med serveten.

Båten låg klar vid bryggan och hon skulle sitta till rors.
Han skötte focken. Men han kunde icke ta ögonen från
hennes ljusa, sommarklädda gestalt, med det höga fasta
bröstet, den lilla beslutsamma minen och den starka blicken
som såg upp mot vinden, medan den hjortskinnshandskade
handen höll storskotet. Han ville bara prata och fumlade
ibland vid vändningarne. Då fick han en skrapa som en
skeppsgosse och det roade honom så oändligt.

”H varför tog du inte lillan med? ” sade han för att
retas med henne.

”Hvar tycker du jag skulle ha lagt henne då?”

”1 stora barkassen naturligtvis!”

Och så log hon, och det tyckte han var så roligt att se
henne le på det där sättet!

”Nå, hvad sa värdinnan i morse?” fortfor han.

”Hvad skulle hon säga?”

”Tyckte hon att hon sofvit lugnt i natt?”

”Hvarför skulle hon inte ha gjort det?”

”Å inte vet jag, men det kunde ju ha varit råttor som
knaprat på golftiljorna, eller en gammal vindslucka som
knarrade; inte kan man veta hvad som kan oroa en gammal
mamsells ljufva sömn.”

”Om du inte är tyst, så gör jag fast skotet och seglar dig
i sjön!”

De landade vid en holme och togo en middagshöjd
ur en liten korg; och så sköto de till måls med revolver.
Därpå lade de ut metspön och låtsades meta, men det tog inte,
och så seglade de igen. Ut på fjärdarne, där ejdrarne
sträckte, in i sund, där gäddorna slogo i vassen, och så ut
igen, och han tröttnade aldrig på att se henne, prata med
henne, kyssa henne, när han kom åt.

Så träffades de på Dalarö i sex somrar, och alltid voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free